Rötterna till KBV är från slutet av 60-talet, då ett antal fotbollsintresserade Kirjalabor och deras vänner började spela fotboll på en äng till vänster strax före Kirjalabron. Alla hade inte nödvändigtvis bakgrund av att som junior ha spelat fotboll, men tyckte det var skojigt. Planen var inte den allra bästa och den var inte i ”vattupass” så beroende på planhalva så anföll man antingen uppförs- eller nedförsbacke.
Lirare som deltog var åtminstone Folke Kronberg och hans lillebror Ove som var värdar, ängen tillhörde ju Kirjala Norrgårds ägor. Det var många andra Kronbergar som Ralf ”Appe”, Ulf ”Uffe”, Peter ”Pette” och Johan ”Jussi”. Men det var ínte bara Kronbergar. Med var Rolf ”Rolle” Karlsson från andra sidan Skärgårdsvägen och kusinen Bernhard Söderbacka.
Vi spelade oregelbundet och endast med varandra. Men i något skede tyckte vi det vara dags att testa oss. Och det gjorde vi genom att utmana Bröderna Fjäders firmafotbollslag för match på Lielax nya ”Arena” som befann sig strax efter Nilsby skolan till höger. Vi har inte hittat dokumentation om vem som var initiativtagare, inte heller exakt när matchen spelades. Skulle tippa att det var slutet av 60-talet.
Däremot är det helt klart hur matchen gick. Det kunde målvakten Ulf ”Uffe” Kronberg verifiera. Efter hård kamp slöt matchen 2-1 i Kirjalabornas favör. Det var ett hårt slag för Bröderna Fjäders ikoner som Christer Järnström, Pepe Henriksson och Gustavsson, Seppo Salminen. Kirjalaborna hade visat sin styrka.
Trots denna enorma framgång var man inte klara att ta steget vidare och grunda ett eget lag som kunde deltaga i Pargas firma/intresseserie. Så småningom svalnade íntresset och fotbollsspelandet på Kirjala Norrgårds äng tog slut.
Men i början av åttiotalet då Ove Kronbergs, Bo ”Boko” Östdahls och Johan ”Jussi” Kronbergs fotbollskarriär inom Piffen tagit slut, men intresset för att i någon mer inofficiell form fortsätta fotbollspelandet vaknat så väcktes tanken att grunda en egen fotbollsklubb. Delvist berodde det på att intresseserien i fotboll hade märkbart ökat i popularitet och det fanns många klubbar. Tennby Motion (där förövrigt Jussi och Pekka Alho spelade), …
Och i början av år 1983 var det dags. Vi skulle grunda en egen förening. Boko hade tänkt ut namnet Kirjala BollVirtuoser, KBV. Ove förde hem glädjebudskapet till sin fru Tina. ”Vi har grundat KBV.” ”Vad står det för?”, frågade Tina. Ove som alltid hade svar på tal svarade spontant att det står för Kåta Brudars Vänner och vi spelar fotboll utan byxor.
Trots denna lätta och humoristiska diskussion i början var det allvar från start. Det var inte något ”pilipali porukka” utan det gällde att få laget fixat i god tid före seriestart och det gällde att få sponsorer. Laget draftades ihop under rubriken kompisar från Kirjala. Med denna relativt snäva ram av kriterier fick vi inte öppningssjuan plus bytesspelare ihop utan vi utvidgade kriterierna ytterligare med Kronbergs kaverin. Och då utkristalliserades denna hårda kärnan som utgjorde Kirjala BollVirtuosers första representationslag. Med fanns virtuoser som Johan Sjölund och Joni Söderbacka från Kirjala Trollgärda, Henrik Roos, Toni Lagerroos och Anders Fagerlund från Kårkulla och Christer Isaksson.
Genast från start beslöt vi att skaffa ordentliga spelskjortor. Och vi tyckte de skulle vara försedda med namn på ryggen. Detta var något alldeles nytt bland lag i Pargas. Inte ens Piffen hade introducerat detta. För att vara innovativa beslöt vi att sätta förnamnet / eller smeknamnet på ryggen istället för efternamnet som våra kolleger i Europa gjort. Vi lyckades övertyga företaget PC Trading och dess VD Bagarnäs att satsa på oss och de finansierade de första spelblusarna. Vi funderade länge på blusarnas färger och det blev slutligen blått och rött. Kvaliteten var viktigt och vi anlitade Raumaföretaget Kisapuku för detta. Kisapuku var på åttiotalet bl a hovleverantör till finska landslaget i ishockey. I våra första fotbollsblusar fanns det inte intryck av andra föreningar. Först i samband med rinkbandyn introducerades begreppet replikablusar.
